Svalor som bringar lycka

Den här fina illustrationen föreställer en korsning mellan vår vanligaste svala, ladusvalan och hussvalan. I Västerbotten har ladusvala dialektalt kallats för »lödusolv« och »saks-solv«, där »solv« är bygdemål för svala. Andra äldre dialektala namn är »logsvala« i Södermanland och »saxsvala« i Dalarna. Syftningarna till sax, kommer från svalans saxlika stjärt. Enligt legenden hade svalan arbetat som piga åt jungfru Maria, men stulit ett silkestrådnystan och en sax. Som straff blev hon förvandlad till en fågel där bröstets färg fortfarande påminner om silkesnystanet och dess stjärt om saxen.

Liksom andra fåglar som lever i människans närhet, trodde man att svalan bringar lycka. Och att ofreda en svala skulle bringa olycka. På vissa platser i landet var det en viktig regel att inte skada ladusvalans rede. För det skulle leda till att korna gav blodig mjölk, eller ingen mjölk alls! Eller att hönor slutade värpa. Vilket ju var något man till varje pris ville undvika! Kanske är det tack var dessa föreställningar som toleransen mot svalor och dess bon varit ovanligt stor. Det kan ha varit en därför svalbon ofta har ovanligt lång livslängd. Det är vanligt att svalbon finns kvar i 10-15 år, och ett bo rapporterades ha varit bebott i nära 50 år!