Tranan - skvallrar om vårens ankomst

Tranan (Grus grus) är en vårens förelöpare framför alla andra fåglar. Den anländer i imponerande transträck tidigt om våren och gör sig påmind genom sitt ljudliga trumpetande. Det är har verkligen varit ett påtagligt vårtecken i långa tider i hela Sverige.

Fågeln förekommer i många myter, folkloristiska berättelser och som symbol. En ofta upprepad myt, som bland annat beskrivs av den romerska naturfilosofen Plinius den äldre, var att tranan var en pliktskyldig fågel. Den beskrivs likt en soldat. När flocken skulle sova så ställdes alltid en trana på vakt som fick hålla en sten. Om tranan somnade tappade den stenen och skulle på så sätt väcka sig själv. Denna myt motsägs av Aristoteles i hans Historia Animalium men istället menar han att fågeln inne i kroppen bär på en sten som ballast och om de spyr upp den så är det en sten som kan förvandla saker till guld, likt de vises sten.

Att »springa trana« på vårfruafton, eller tranafton som den också kallades, var en värmländsk sedvänja. Barn och ungdomar skulle då springa barfota i bara mässingen från gård till gård eller bara runt familjens eget hus. Bakgrunden var att man tänkte sig att tranan skulle kunna ta barn just denna kväll.

Att tranan spelat stor roll i gammal svensk tradition, kan man se i alla de ortsnamn med fågelns namn som tillexempel Tranås, Traneberg mfl.