Den sägenomspunna vita storken

Den vit storken (Ciconia ciconia) har varit utdöd i Sverige, men häckar återigen i Skåne.

Den är förknippad med många sägner och myter. Bland annat trodde man att ett storkbo skulle skydda huset för eldfara och ormar. Man ansåg också att storken var en uteslutande nyttig fågel och den har därför varit populär och åtnjutit beskydd. Man tyckte den bringade lycka och trevnad. Därför var det vanligt att sätta upp ett vagnshjul, en gammal korg eller liknande på taket så att fågeln lättare kunde bygga sitt bo. Att skjuta en stork var ett stort misstag. Den som gjorde det skulle ångra sig för resten av livet och tappa all livslust.

Storken var också ett vårtecken i södra Sverige. Om den kom före mitten av april, skulle det bli en tidig vår och ett bra skördeår. Flyger den högt när den kommer, betyder det tur med kreaturen. Men flyger den sakta fram betyder det frost och skadad skörd.

I flera västerländska kulturer har man berättat för barn att nyfödda barn kom med storken. Myten blev vanlig i Västeuropa under 1800-talet när storken var en symbol för lycka och välstånd. Tidsandan tillät inte att föräldrar talade om sex och fortplantning med barnen och därför sades att storken landade med spädbarnet i näbben.

Enligt en sägen skulle storken varit en frossande präst som gud straffat genom att ta dess tunga och det mesta av dess tarmar. Därför har fågeln så stora svårigheter att svälja sin föda.